Förvirring

I detta stadie känner jag mig...
... modig

Jag tror mycket handlar om att inte, som jag gör alltför ofta, låsa mig vid mina tankar. Den som sitter på vänster axeln inte skall få mig att bromsa, jag måste tillåta mig att våga släppa min kontroll.

Samhället jag byggt upp grundas i demokrati, förståelse och samtal. Hur spännande är det? Fast måste det vara det inledningsvis? Jag tror att man ofta vill problematisera det svåra, vara originell och sticka ut. Detta gör att man inte ser att sökandet kan ligga i det lilla och enkla.

Vad händer utanför samhället, för dom som inte passar in? HMM...